Vad händer hos Årets Hästvän 2023, Henry “Hempa” Hellqvist

Henry ”Hempa” Hellqvist var en av de första som Dunstan utsåg till Årets Hästvän. Varför är lätt att förstå. I över 45 år har Hempa, som han kallas, drivit Rävsta Ridcenter i Märsta utanför Stockholm.

Höstsäsongen är igång på ridskolan och Hempa står i ridhuset på kvällarna och håller dressyrlektioner.

– Jag gillar hästar och det är roligt att ha lektioner – i lagom mängd, tillägger han. 

Numera har Hempa dragit ner till tre kvällar i veckan men han brinner fortfarande för verksamheten. Ridskolan som har ca 400 elever och ett 50-tal hästar, har tillgång till två ridhus. Hästarnas välmående sätts i centrum. De går till exempel ute dygnet runt när vädret tillåter.

– Det är viktigt att hästarna mår bra och de blir gamla här, säger Hempa.

Chef och alltiallo

Henry, Hempa, Hellqvist är Rävsta ridcenters stora profil, han är både chef och alltiallo. Men Hempa har förstås hjälp med att driva verksamheten. Hans sambo sköter administrationen och en bonusdotter tillsammans med tre anställda tar hand om hästarna och stallet. 

På Rävsta ridcenter har sommar med höskörd, ridläger och renovering, nu blivit höst.

– Varje sommar när stallet är tomt städar och renoverar vi. Vi snickrar och målar där det behövs och det tar sin tid, för det slits ju. 

Hempa kör också in allt hö och hösilage till ridskolan. Det blir många timmar i traktorn. I början av den här sommaren var det lite oroligt i och med torkan, men det fyllde på i ladorna. Och som många andra det här speciella året, så har de också tagit en sen andra skörd för att vara på den säkra sidan.  

– Vi hade tur att få 60 ha att skörda i gåva av en som köpt en gård och ville bli av med gräset. Det blev 7-800 balar. 

Började tidigt

Hempas hästintresse började med att hans morfar tog med honom till Skansen i Stockholm. Där fick han prova på att rida shetlandsponny när han var i 5-årsåldern. På Skansen väcktes intresset, men det skulle dröja några år innan han fick börja på ridskola. 

– Mamma gav mig 2 kronor och 25 öre. Det var vad det kostade att rida på ridskola en gång i veckan då, minns han. 

När han blev lite äldre så började han jobba på en ridskola på Söder. På den tiden var det få som hade råd att ha häst privat. Hempa fick bland annat rykta och se till att hästarna var sadlade när  de privilegierade hästägarna kom för att rida. Och där på ridskolan fick han också möjlighet att göra det han tyckte så mycket om – rida och umgås med hästar.

Inga omöjliga hästar

Till ridskolan på Rävsta ridcenter har det under åren kommit flera hästar med problem. Hästar som behöver mycket tid och kärlek för att komma till sin rätt. Hempa har t ex skolat om flera galopphästar till ridskolehästar. Och det han gillar är att få vara med om utvecklingen:

– Ingen häst är omöjlig. En del behöver bara lite längre tid och det är fint att se vad de kan bli om de behandlas rätt.

Hempa, som tidigare tävlat en hel del i hoppning, rider inte längre själv. Nu är det bonusdottern som hjälper till att rida till nya och unga hästar. När det gäller hästhantering så känner han ett stort ansvar för att hästarna ska ha det bra, utan att vara sentimental. Han har sett mycket genom åren och allt har inte varit bra. Därför har han som regel att inte sälja sina hästar vidare.

– Jag tycker om djuren och vill deras bästa. Jag sålde en ponny en gång och det blev inte lyckat, så den köpte vi tillbaka.  

Håller igång

Hempas engagemang på Rävsta ridcenter började som ett samarbete med dåvarande ridklubben där. Han tänkte bara prova lite först men tog sen över verksamheten och nu har han hållit på i närmare 50 år.

– Jag är 83 år men känner mig som 40. Fast ibland känner jag mig som 100 också, skrattar han. 

Han gillar att hålla igång och det finns att göra, alltid är det något som händer på ridskolan. I augusti var det dressyrtävlingar med uppemot 300 starter, i september hölls en familjedag och i oktober var det dags för dressyrtävlingar igen. Och Henry, Hempa, Hellqvist har fortfarande inga planer på att pensionera sig.

– Vad skulle jag göra då? De får nog bära ut mig härifrån, ler han.

Button